Akupunktur

Detta sista färskförsök tänkte jag att jag skulle köra akupunktur parallellt med behandlingen. Jag har läst ganska mycket om det och har dessutom en vän som använde sig av det under sitt första IVF-försök. De lyckades och om det är tack vare akupunkturen kommer vi ju aldrig att få reda på. Kände bara att jag inte har något att förlora. Denna kvinna kommer rekommenderad av flera av hennes konkurrenter så om jag ska välja någon känns det tryggt att välja henne.

Akupunktur är ju en vedertagen behandlingsmetod i västvärlden, men trots det hade jag förutfattade meningar om hur det skulle vara. Jag har hört flera stycken säga att ”man måste tro på det”, vilket ju gör att man lätt ifrågasätter behandlingsmetoden. Så om jag inte är övertygad om att det kommer att funka så är det inte lönt, eller? Jag hade dessutom en inre bild av hur mottagningen skulle se ut, vad gäller musik, inredning, konst, personal osv, så när jag kom dit och inte en enda detalj stämde så blev jag lite modfälld. MEN, hon är rekommenderad av så många så jag gav det en chans. Hennes mottagning är en gammal lägenhet som hon gjort om till två stycken behandlingsrum. Man måste gå igenom det ena rummet för att komma till det andra, med andra ord om någon blir behandlad i första rummet måste man ”störa” denne. H*n ligger förstås bakom en skärm men ljudet stör ju. Här kommer mina förutfattade meningar fram, jag trodde det var av yttersta vikt att man kan slappna av och att det är en behandling lika mycket för själen som för kroppen. But no… Det är dessutom lite sjabbigt. Gamla handdukar i olika färger, gamla planscher på väggarna, egengjorda Word-dokument med info på väggarna, ganska ofräsch toalett osv. Kvinnan är det virrigaste jag stött på. Igår glömde hon en nål i magen på mig när jag var klar… Förra gången hade jag inte tillräckligt med pengar med mig för jag trodde inte jag skulle bli behandlad, bara få en diagnos. I alla fall, jag var skyldig henne 100 kr. När jag skulle betala igår sa hon att jag redan hade betalt 100 kr på dagens behandling, vilket ju inte alls stämde. Noll koll. En annan sak som irriterar mig lite är att jag inte får några svar. Jag är av naturen en väldigt nyfiken person och framför är allt när jag kommer i kontakt med sån’t jag inte riktigt är bekväm eller bekant med. Jag ställer tusen och en frågor med andra ord, och hon svarar knappt. Hon svarar men stänger frågan och gör klart att hon inte tänker utveckla svaret. Inte irriterat eller otrevligt, utan bara virrigt. Jag är tydligen mycket fuktig, vilket är det vi ska bekämpa. Att vara fuktig är inte fördelaktigt. Why? Ja, som sagt, jag har försökt få reda på det men inte lyckats få ett svar som jag kan formulera och få det låta bra. Igår pratade hon en kvart i telefon under tiden hon höll på att sätta nålar i mig och när hon var klar var jag så arg att jag inte kunde godta hennes ursäkt. I min värld är det oerhört otrevligt. Här kommer nu världens fetast ”MEN”. Hon är urgullig! På något konstigt sätt, virrigheten till trots, får man väldigt mycket förtroende för henne. Jag låg och funderade över detta igår när nålarna gjorde sitt jobb och kom fram till att det faktiskt ärr bra att hennes mottagning ser ut som den gör, och att hon är som hon är. Det gör att hennes resultat blir mer trovärdiga i mina ögon. De positiva resultaten -som är väldokumenterade- är alltså inte pga den andliga resa man gör när man är där, fancy omgivning eller för att hon är en bra försäljare, utan pga behandlingen. Hon sätter all tilltro till de faktiska nålarna och huruvida det är lugnande musik i högtalarna och rökelser i alla hörn, är henne egalt. Känns tryggt på något sätt. Detta återspeglar ju egentligen bara mina förväntningar på behandlingen, för jag har ju ingen direkt erfarenhet. Minns att Charlotte i S.A.T.C fick akupunktur för sin barnlöshet. (som ju i filmen sen mirakulöst blir gravid efter de adopterat, soooooo cliché!!!)

Nåja, själva behandlingen består av ett till två besök i veckan under hela behandlingen. Jag inväntar mensen i  dagarna och börjar spraya på dag 21 så det är fortfarande ganska lång tid kvar. Jag är inte rädd för nålar och har en ganska hög smärttröskel men jag måste erkänna att denn smärta söker mig. Den går liksom in i märgen på något sätt. Det värsta är när hon kommer in halvtid och ska snurra på dem. Ju ondare det gör desto mer arbetar nålarna tydligen. Första gången hade jag 18 nålar, men igår bara 15 så behandlingen ser annorlunda ut under resans gång. Vi får väl se om det var detta som behövdes;-) Nu har jag i alla fall gjort allt jag kan.