Välkommen Sebastian!!!

Så är man faster igen! I torsdags natt kom min brors andra son Sebastian till världen. Han är så klart helt underbart unik. Han har så mycket hår att man inte tror det är sant! Nu har vi förvisso turen att ha fått in lite sydamerikanskt blod i familjen, men även mor var förvånad. Han luktar så gott, så gott. En ganska stor pojk på 4225 g men ändå så liten. Så oförstörd, perfekt och ljuvlig. Jag ville packa ner honom i min väska och ta med honom hem… Nu är alltså tre av sju bebisar här och lyckan är total på många håll. En annan nära vän var på 3D ultraljud i fredags och fick reda på vad de väntar, men håller det för sig själv. Nyfiken så jag håller på att spricka. Hon var salig förstås och jag är så avis. Fina A, jag vet att du förstår vad jag menar.

Nu har vi kommit i ordning i huset och jag fullkomligt älskar att bo i hus. Det är viss charm i att ha flyttkartonger som gardiner men nu när lamellgardinerna är på plats och man kan springa omkring hur man vill känns det som hemma. Bord och soffa är beställda men dröjer ett tag så de gamla får duga ett tag till. Bruno fullkomligt löper fram över gräset och ängarna här, så mycket nya dofter. Igår hittade vi en härlig runda på en timme som tar oss runt några åkrar där han kan springa lös. Harar finns det i överflöd och han är helt lyrisk när han får syn på dem. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver bända loss hans käkar kring en en gång levande varelse. Det låter som vi bor på landet men så är det inte. Fast nu när jag bor så nära naturen måste jag säga att jag nästan önskar det fanns mer av den varan. Min kärlek ligger dock 1000 meter åt andra hållet, nämligen havet. Där har vi inte varit än men man får sprida ut guldklimparna.

Jag sprayar på… På tisdag börjar sprutorna och jag är helt känslolös, precis som förra gången. Så fort tankarna letar sig dit så stänger jag av. Dock påverkar det mitt humör i större utsträckning den här gången. Det är verkligen minuter mellan topparna och dalarna. Ena sekunden skiner solen och jag njuter av Brunos fina färg mot den vita snön, och andra sekunden känner jag för att bita huvudet av kassörskan på ICA Maxi för att hon har mage att önska mig en härlig helg. Jag hänger inte själv med och min stackars omgivning -läs min man- vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Men han kämpar på, precis som jag och oftast förstår vi varandra. De gånger det krockar går vi till varsin ringhörna och lungnar ner oss. Vi vet vad det beror på och inga ord räcker till, inte ens mellan oss. Det känns som vi närmar oss ett stup i hög hastighet och vi kan bara hoppas att det finns en bro som tar oss över till andra sidan. Än ser vi inte den, men för att ens orka gå upp på morgonen måste vi tro och hoppas. Vi försöker desperat förlita oss på andras erfarenheter och vill tro att även vi ska klara det, men ibland är det så svart, så svart. Så sorgligt, obeskrivligt ledsamt, ensamt och orättvist. Jag hatar det här.

Annonser
Published in: on februari 15, 2009 at 7:15 e m  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://minivfsaga.wordpress.com/2009/02/15/valkommen-sebastian/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Dubbelt grattis! Så roligt med en Sebastian och eget hus!

    Gällande det andra, ja, jag vet hur du känner dig. Jag ställer mig vid din sida och hoppas att det skall vara på ett annat sätt denna gång.

    Kramar.

  2. Grattis till flytten, det låter härligt! Måste kännas fint att Bruno stormtrivs också.
    Mina tankar och lyckönskningar är självklart med er och jag är full av förståelse för både blockerade känslor och för överflöd och missriktning av dem samma.
    kramar Z

  3. Grattis till flytten! Det låter verkligen som om ni bor i ett drömhus med en härlig omgivning! Så fint att kunna ha Bruno lös när ni är ute och går, vilken lyx för en levnadsglad och aktiv jycke. 🙂

    Vad gäller IVF:en – förstår att du hatar. Kanske helt skönt att ”stänga av” som du gör. Tids nog pockar känslorna på din uppmärksamhet.
    Hang in there, girl!
    kram

  4. Grattis till huset.

    Lite avis att du bor så natur nära med både hav och ängar.

    Dina känslor får man känna när man är i din situation. Lycka till nu med försöket.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: